Semivegilasagni*

Omg jag är så jävla fucking PRO jag har improviserat ihop en goddamn LASAGNE!! Inte helt smärtfritt. Men ändå.

*Semi – Eftersom mjölkprodukter ofrånkomligen innebär ett visst antal slaktade kalvar varje år blir jag mer och mer skeptisk till att kalla mat utan kött med med mjölkprodukter för ”vegetarisk” . Jag är inte vegetarian själv men rätt ska vara rätt. (Mer om rätt längre ner.)

Ingredienser:

  • 2 gula lökar
  • 3 vitlöksklyftor
  • 6 lasagneplattor
  • 100 g fryst bladspenat…? Eller 200 g? Tog det som fanns kvar i en påse, kanske 6-8 klumpar. Eller 2,5 dl. Eller nåt, så jävla noga är det inte, bladspenat är nyttigt, ät och håll käft.
  • 2 förpackningar krossade tomater (burk, paket, whatever, bara det landar på cirkus 800 g sammanlagt. Det går bra att blanda tomatkross av olika märken, för övrigt. Man blir helt mindblown, eller hur.)
  • 1 förpackning kidneybönor (alltså, ett paket, en burk, färdigkokta)
    150-200 g färskost (återigen, tog det som fanns kvar i en 300 grams-ask Philadelphiaost vilket möjligen var mer än hälften fast jag tog nog inte riktigt allt)
  • 2 tsk chilipulver (och nu snackar vi färdig kryddblandning här; om du läst för mycket av den här bloggen och blivit högfärdig och aldrig skulle ta i färdig kryddblandning med skyddshandskar ens, ja då kan du leta upp nån satans matematikprofessor och be hen att med hjälp av innehållsförteckningen räkna ut exakta proportioner chilipeppar, oregano, salt, klumpförebyggande medel osv. Ha så förbannat kul.)
  • 0,5-1 krm svartpeppar
  • Salt efter behag (mitt behag landade nånstans på ett par kryddmått tror jag, det är ju salt i den där fabriksblandade E-nummerbesudlade kryddblandningen)
  • Hårdost, tillräckligt för ett par deciliter i finfördelad form (jag hade rester av hushållsost med 17% fetthalt som jag hittade i frysen)
  • Olivolja att steka i och pensla formen med

Gör så här:
Sätt på ugnen. När du slutat garva åt dina hysteriskt ”roliga” perversa inre bilder som denna instruktion ofrånkomligen framkallar, ställer du in gradantalet på 175. Möjligen lite högre om du inte har varmluftsugn.

Hacka lök och vitlök. Jag tog visst ingen bild på det, men kunde du föreställa dig dina eskapader med ugnen tidigare så kan du väl för fan tänka dig hur en skärbräda med hackad lök ser ut. Istället delar jag generöst med mig av den lökbit som hamnade på golvet.

Ta en ugnsform med lämplig… form… (alltså ingen rund eller oval jävel för lasagneplattor är ytterst rektangulära och ju mindre du behöver pussla desto bättre) och pensla den med olivolja.

Njut av detta penslande. Njut, säger jag, ty det blir inte roligare än så här.

Hetta upp olja i en rätt stor kastrull, och fräs lök på rätt stark värme tills den blir rätt genomskinlig. Rätt vaga beskrivningar här men sånt är livet.

Häll i tomatkross i lökfräset, rör om, koka upp, och koka sen på rätt medelmåttig värme i rätt… ähjmenvafangedig, på medelmåttig värme under lock i typ 5 minuter.

Under tiden det kokar
Bre färskosten på lasagneplattorna. Alla av dem.

Häll bönorna i ett durkslag, skölj bort allt äckligt slammigt spad från bönorna och låt dem rinna av. (Ingen bild. Så jävla spännande är det inte att se sköljda kidneybönor rinna av.)

När det kokat klart
Släng i de frysta klumparna bladspenat i kastrullen med lökochtomat, och rör runt tills de tinat upp och blandat ut sig. Du kan väl stänga av plattan redan nu så sparar du några ören, attans snålljåp.

Medan långsam jävla bladspenat tar forever på sig att tina finfördelar du hårdosten på valfritt sätt. Min var fryst, och delvis frystorkad, och delvis tinad, varför jag skiftade mellan metoderna Riva på rivjärn, Skära med kniv, Smula sönder mellan fingrarna, samt Svära intensivt. Den sista metoden har väl ingen egentlig inverkan på själva finfördelandet men jag hävdar bestämt att den fyller sin funktion i det stora hela.

Nånstans i den här vevan bör du också röra ner bönor och kryddning i tomatochlökochspenatsåsen. Och smaka lite på såsen kanske så du vet ifall det är värt att ödsla tid på att göra klart lasagnejäveln överhuvudtaget.

När ugnen är varm och spenaten tinad
Bred ut ett tunnare lager tomatochskitsås i formen. Ungefär så tunt att det precis täcker botten. Eller nåt. Antar att det beror på formens storlek. Men ja, vad ska jag säga, en fjärdedel av all sås? Ungefär?? Herregud.

Sen lägger du då på färskostbredda lasagneplattor. I min form får det plats tre i bredd. JA JAG VET att det bara är två på bilden, men det är för att du ska kunna se såsen under, förbannade besserwisser.

En av de satans plattorna försökte vrida sig ur min nypa, slog en bakåtsaltomortal, och FULLSTÄNDIGT MISSLYCKADES med att lägga sig med färskostsidan neråt. Hah. Jävla loser.

Bred ut 1/2 av såsen nu då, alltså hälften av ALL sås, det vill säga en… öh… 2/3 av det som bör finnas kvar i kastrullen…? Hade inte du hittat en matematikprofessor som jag sa att du skulle tidigare? Be hen räkna ut rätt bråk då, förihelvete.

Lägg på de sista tre färskostkletade lasagneplattorna. Och smeta ut sista fjärdedelen sås ovanpå. Och fördela den demolerade hårdosten uppepå. Om du tycker att det blir för mycket ost kan du alltid slänga en del av den på spisen.

Eller varför inte på golvet.

Ställ in i ugnen, på ugnsgaller som sitter i mitten typ (alltså ställ för fan inte formen direkt på botten av ugnen; jag har aldrig gjort det själv, mest för att jag är smart nog att inse att somliga saker provar man inte ens en gång). Jag har ju varmluftsugn då, så om du använder vanlig medelsvenssonugn så kanske formen ska stå i nedre delen, och det kanske ska vara närmare 200 grader. Fråga matematikprofessorn, som sagt.

Grädda i typ 30 minuter. Sen kan du äta.

Hatfaktor: 3 – Alltså hålla på och improvisera ihop saker utifrån sånt som man har hemma när man är skithungrig och dessutom aldrig egentligen har gjort lasagne utan recept, det är ju inte optimalt kan jag säga. Och att riva halvtinad ost på rivjärn med hungerskakiga händer är direkt hälsovådligt. Fast jag hade på känn att det nog skulle bli bra, och jag hade ju dessutom lyckats tota ihop nåt utifrån det som faktiskt fanns hemma, som dessutom var hyfsat nyttigt, så det tog udden lite av hatet.
Smakfaktor: 4 – Jag vill ju inte skryta, eller jo det vill jag. Det här vart jävligt gott ska jag säga. Ingenting jag i första hand skulle bjuda kungen på kanske, men inte fan skulle jag skämmas för att göra det om jag var tvungen.

Annonser

Potatis- och linsgojs

Februari är en fantastisk månad såtillvida att jag fyller år då, men det är en jävla skitmånad rent ekonomiskt för somliga. Till exempel mig. Så nu vart det nån sorts skåpmat på kyl- och torrvaror som det råkades has hemma. Goddamn, vilken jävla knätrollare man är, va.

Ingredienser:
4 medelstora potatisar (medelstor är alltså som… ja alltså… runt 100 g? plus minus 27 g)
1 stor gul lök
3-4 vitlöksklyftor (den vitlök jag hittade svårt sargad på diskbänken hade både stora och små klyftor, ingen EU-standardisering där inte, jävla anarkist)
1 rågad tesked (alltså riktig tesked, inte en sån där matlagnings-tsk i sliten fabriksplast) röd currypasta
2 dl röda linser (torkade; går i och för sig att använda färdigkokta på burk också men då har jag inte den blekaste om hur mycket, en burkjävel eller nåt?)
1 förpackning krossade tomater (nånstans kring 400 g alltså)
1 burk kokosgrädde (4 dl, kokosmjölk funkar säkert också men jag garanterar inga resultat)
Lite torkad koriander (lite = inte fan vet jag, då hade jag väl skrivit exakt mått eller hur? men kanske nästan en tsk kanske)
2-3 msk kokosolja att steka i (låt dig inte luras av ordet ”olja” här; kokosolja är kokosfett där konsistensen beror på förvaringstemperatur – kylskåpskall = irriterande hård, skafferisval = hanterbar, rumstempererad = som smör som nån jävel lämnat framme hela förmiddagen)
Salt, en halv tsk eller nåt, beroende på hur härdad din tunga är

Ingredienserna

OBS! På bilden syns ett paket röd quinoa. Planen var att ha i det också, men eftersom quinoa ska kokas i 20 minuter och linser + potatis bara 10 och jag redan hade börjat fräsa potatis och lök så förpassade jag det paketet tillbaka till skåpet. Lärdom: Kolla för fan koktider innan du börjar.

Gör så här:
Skala potatisen. Om du har tur lyckas du lägga de skalade och sköljda potatisarna på en skärbräda direkt, utan att passera golvet.

Potatis på golv

Tärna potatisen, hacka lök proportionerligt till storleken (eller hur fan du vill, huvudsaken är att skiten blir hackad). För övrigt borde det odlas fram en symmetrisk vitlök, blir fan nipprig på den där jävla droppformen som är helt omöjlig att få ut liksidiga kuber ur utan spill.

Hackad lök och potatis

Jomen visst for det en lökbit på golvet också, trots att jag använde stooora skärbrädan när jag hackade. Mm, skratta på du.

Lökbit på golv

Hetta upp kokosolja i förslagsvis en eminent gjutjärnsgryta. Eller nån rostfri b-gryta. I med potatis- och lökhack.

Tyckte du att lökbit på golvet var kul förresten? Då skulle du ha varit med när jag hällde typ hälften av allt hack på spisen istället för i grytan bara för att den stooora skärbrädan var alldeles åt helvete för stor.

Lök på spis

Fräs lök och potatis på 10/12-värme (eller 5/6 beroende på spis) i… ja, så länge som det tar för lök att bli lite genomskinlig och potatisen bli lite mjuk i kanterna? Fem minuter kanske?

Potatis- och lökhack i gryta

Under tiden sköljer du linserna, om du använder torkade. Eller, du lär väl skölja färdigkokta också för att få bort slemmet de ligger i.

Håll för bövelen koll på fräset i grytan bara, potatis fullkomligt suger i sig fett och spottar ur sig stärkelse och bränner fast och har sig så fort den tror att man inte ser. Rör om lite hela tiden, alltså. Det kommer i och för sig att bränna fast en del ändå. Men kanske inte allt.

Fastbränd potatis

Klutta i röd currypasta, krossade tomater och kokosgrädde. Ifall du får upp kokosgräddeburken, det vill säga. På min lossnade ringen. Förstås. FML.

Trasigt konservburkslock

Så jag fick bända upp locket med trägaffeln. Tänkte ta direkt med fingrarna först, men kom ihåg att sist jag hade närkontakt med ett konservburkslock, om än ofrivilligt den gången, så fick jag gå med plåster på tummen en vecka.

Jo. När jag skrapade ur kokosgrädden (den här ekologiska från Kung Markatta har inget stabiliseringsmedel, vilket i sig är schysst, så den skiktar sig, vilket är mindre schysst – först får man karva sig genom ett lager stelt fett, sen forsar all kokosvätska ur och stänker) så lossnade förstås lockhelvetet helt. Och landade lite nonchalant i grytan. Jag blir vansinnig.

Konservburkslock i gryta

Häll i linserna, om du använder torkade. Om du använder konserverade får du vackert vänta en stund. Rör ihop allt ordentligt, salta lite lagom, och sänk värmen till hälften. Hälften av maxvärme alltså, inte hälften av vad plattan nyss stod på. Jävla snille.

Koka, helst under lock, i 10 minuter. Nånstans runt 8 minuter får väl du som använder burklinser röra ner dem i grytan så de blir varma.

Nån gång under tiden har du i torkad koriander. Jag hade inte så himla mycket för jag kom inte riktigt ihåg om torkad koriander smakar gott i mat eller inte, och om det smakar som det luktar (det vill säga rätt gott, och som om det skulle kunna passa med den här rätten) eller nåt helt annat.

Grytan kokar

Kolla potatisen med nån sorts provsticka eller tändsticka eller ta upp en bit och provbit HUVUDSAKEN är att den är genomkokt.

Slafsa upp på djuptallrik. Ät med sked.

Färdigt potatis- och linsgojs

Hatfaktor: 4 – Jag har inte lagat mycket riktig mat det senaste året, och nu fick jag för mig att både improvisera ihop nåt nyttigt OCH blogga om det, och så var jag hungrig vilket innebär skakiga händer, så vafan trodde jag liksom.
Smakfaktor: 3 – Helt okej, för att vara februaribudgetkäk. Kanske inte uppvärmningsmaterial till dagen efter, men definitivt en schysst middag. Ganska trökig färg dock, och en liksom outdated look överlag. Som Trumps frisyr ungefär.

Chutney hell up, hipster!

(Det här inlägget har tidigare publicerats på Life by Mehazael men det behöver väl inte du bry dig i.)

För er som befunnit er i faktaresistenta skyddsrum den senaste tiden så är en hipster alltså en snubbe med stort oljat skägg, tajta ljusa byxor, vita låga skor utan synliga strumpor, marinblå kavaj och t-shirt eller polotröja under, som snor åt sig all den samlade kunskap om mat som kvinnor tillskansat sig och förmedlat till nästa generation i evigheters evigheter, virar in det i papier maché av doktorsavhandlingar i biokemi och historia, slår sönder denna kulinariska pinata inför hänförda åskådare som nu tror att det krävs nörderi på universitetsnivå för att laga mat, och som slutligen tjänar snusmycket pengar på åttapersonersrestauranger och glossiga magasinpromotions av sin senaste bok om Fermenterat Mögel.

Men, eftersom jag själv är så ödmjuk och givmild så tycker jag att vi kan låta dem hållas. Vi behöver inte ta åt oss av de förskräckliga ord Sébastien Boudet yttrade om Skogaholmslimpan på Morgonpasset i P3 häromdagen. Allt vi behöver tänka är att ja du, lilla Sebbe, den där skapelsen av mjöl, vatten och salt som du vurmar för, den har dina förmödrar förädlat sedan människan började odla säd. Så fint att du bibehåller traditionen!

För inte så många hundra år sen var det kvinnorna som stod för hipstersysslorna såsom bryggning, bakning, kokning, odling osv (läs gärna den här fina texten om kvinnors arbete från Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien). Men i vanlig ordning är det snubbar och gubbar som står i rampljuset, och på det hela taget snackas det jävligt lite om vad kvinnor faktiskt har gjort under alla dessa år människan har knallat runt på jordens yta och skrutit om hur mycket större traktor deras pappa har. Och visst känns lite som om man (med betoning på man) försöker mörka kvinnornas del i historien med flit, inte bara för att hålla dem på plats av något missriktat vi-känsleskapande, utan också för att slippa ändra på sig. ”Jamen, det har ju varit så här jääättelääänge, vi kan inte ändra på oss över en daaag förstår du lilla gumman”.

MED DET SAGT, så tänkte jag dela vidare ett recept på chutney av gröna tomater som jag hittade på en sajt som, och jag är jävligt ledsen för det här alltså men det var det recept som passade min råvarubank och min smak bäst, tillhör en vit manlig webbutvecklare. Det är absolut inget fel på vita manliga webbutvecklare per se. Jag känner flera fantastiskt fina vita manliga webbutvecklare. Men med tanke på allt jag vräkt ur mig hittills i det här inlägget kunde jag väl ha hittat nån annan sorts människa att sno recept från, va?

Räddningen är förstås att Petter, som han heter, i sin tur plockat receptet från alls vår statliga Sveriges Radio P1. Skönt, då kan jag som vänsterfeminist och PK-krigare andas ut, och presentera mitt svagt modifierade recept som en produkt av mångseklig husmoderskonst.

Ingredienser
1 kg blandade gröna och kanske lite halvröda
tomater (mina sorter var normalstora tomatsorten Tigerella, samt en eller annan sort av körsbärstomat)
250 g råsocker (alltså oraffinerat rörsocker, som det ijenklijen heter)
2 msk flytande honung
5 vitlöksklyftor
2-3 röda chilifrukter
En bit färsk ingefära (du ska riva loss sammanlagt 2-3 tsk)
2 lime
1,5 dl vitvinsvinäger
0,5 tsk mald kardemumma (skulle varit hel kardemumma som stötts i mortel, men NÅGON JÄVEL HAR GÖMT MORTELSTÖTEN så det gick inte)
2 bitar hel kanel

chutney-01

Gör så här
Skär tomaterna i småbitar. Det står tärningar i receptet men en tärning är en liksidig månghörning med allt från fyra till tjugo sidor (i extremfall fler), och jag ska jävlar i mig ge dig nobelpris i fysik om du lyckas skära en tomat i liksidiga tärningar. Dela, kärna ur och finhacka chilin. Finhacka också vitlöken. Lägg tomater, socker, vitlök och chili i en gryta. Riv i ingefära, riv i limeskal (det gröna yttersta, zest kallas det på hipsterspråk). Pressa saften ur limearna och häll i. Häll på vitvinsvinäger och honung, i med kardemumma och kanel. Rör om. Inte så svårt va? Det klarar till och med en vanligköksnoob som du.

chutney-02

Koka upp, sänk värmen till putternivå och låt hela rasket puttra på utan lock i 1 timme. Rör varje kvart. Eller nåt.

Häll till sist upp på små glasburkar, helst upphettade i ugn på 100 grader i en kvart innan, så alla äckliga bakterier dör. Min omgång chutney räckte till fyra stycken glasburkar som vardera rymmer knappt 2,5 dl. Nu ska egentligen chutneyn mogna i ett par veckor, men inte fan orkade jag vänta ett par veckor, så jag bakade egna hipsterhamburgerbröd (recept kommer nån annan gång) och käkade ihop med grillad halloumi, avokado och rödlök.

chutney-03

Smakfaktor: Medel – Det här med kardemumma och kanel i mat alltså… Och ijenklijen så gillar jag nog coleslaw bättre till halloumiburgare. Men vafan. Det här gick ner det med.
Hatfaktor: Låg – Inte så jävla mycket att bli förbannad på. Tar en satans tid bara, så det är väl inte jättesmart att sätta igång med om man ska iväg på arbetsterapeutisk gruppbehandling med fokus tidshantering om 1,5 timme…

Quornstig kålwok

(Det här är tidigare publicerat på Life by Mehazael. Det betyder inte ett skit i övrigt.)

 Såatteh här kommer då ett recept som inte alls är så jävla veganskt som jag en gång i tiden trodde eftersom quorn innehåller ägg. Men vafan.

Ingredienser
300 g quornbitar
1… vafanhetere… planta? svartkål eller hälften av bladen på ett savoykålhuvud (men savoykål finns fan inte att få tag i längre; svartkål är en korsning mellan savoykål och grönkål och funkar lika bra)
Ett gäng tomater, jag hade en bautastor och ett par mindre plus några pyttesmå
1/2 grönsaksbuljongtärning
1 dl sweet chilisås
1 dl vatten
Cashewnötter
Olja till stekning
4 portioner jasminris

quornwok-01

Gör så här 
Koka upp vattnet till riset och hetta samtidigt upp olja till sprätt-och-bränn-temperatur i en stekpanna. Följ instruktionerna på risförpackningen (typ häll i riset, vrid ner plattan till låg värme, släng på ett lockhelvete), ställ en timer på 12 minuter. Fräs quornbitar på medelstark värme under tiden riset kokar.

quornwok-02

Samtidigt, och nu jävlar blir det multitasking på hög nivå, skär du tomater och kål i bitar.

quornwok-03

Släng gärna lite av det på golvet bara, gör det för all del. Varför behandla mat med lite respekt, liksom.

quornwok-04

Efter 5 minuters quorn-stekning slänger du i kålbitarna och fortsätter fräsa runt med trägaffeln.

quornwok-05

Efter ytterligare 5 minuter slänger du i tomaterna och fräser runt lite till.

quornwok-06

När timern piper tar du av riset från plattan (såvida det nu inte står nåt annat på din skitförpackning än det gör på min kvalitetsförpackning), häller i chilisås, vatten och buljongtärning i stekpannan och rör runt. Låt det koka tills skriken tystnar. Släng på cashewnötter. Ät.

quornwok-07

Smakfaktor: Hög – Quorn är jävligt gott alltså.
Hatfaktor: Medel – Den här stekpannan alltså. Jag behöver en riktig gjutjärnswok så inte hälften hamnar på spisen varenda jävla gång jag ska steka nåt volumösare än fjösiga köttbullar.

En jävla tomatröra och nån sorts vitlökssmet

Hade kycklingkluttar i frysen och mogna tomater i trädgården och creme fraiche i kylen. Då lär man fan göra nåt vettigt av det.

Ingredienser – en jävla tomatröra
Ett gäng tomater, typ 5 mindre, eller 3 mindre och 5 körsbärstomater, eller…
Några sockerärter, kanske 6-8 stycken
1/2 rödlök
3-4 kvistar bladpersilja
2 tsk äppelcidervinäger
4 tsk olivolja
1 krm salt
0,5 krm svartpeppar

Ingredienser – nån sorts vitlökssmet
2 dl creme fraiche
1 vitlöksklyfta
4 blad pepparmynta
8 blad citronmeliss
0,5 krm salt
0,5 krm svartpeppar

rora-01

Gör så här – den jävla tomatröran
Skär tomaterna i småbitar. Skiva rödlöken jävligt tunt och dela ringarna på hälften. Skär sockerärterna i småbitar också. Finhacka persiljan så gott det nu går (inte stjälkarna då kanske). Rör ihop i en skål med vinäger, olja, salt och peppar. Olivoljekorken är där för jämförelse. Käften.

rora-03

Gör så här – den sorts vitlökssmeten
Finhacka pepparmynta och citronmeliss. Blanda med creme fraiche, salt och peppar, kanske inte i en tekopp som rymmer precis 1,99 dl creme fraiche. Pressa i en vitlöksklyfta och rör ihop.

rora-04

Gött.

rora-05

Smakfaktor: 3 resp 4 – Sockerärter borde fan heta beskärter, inte gott att äta rått. Vitlök och creme fraiche är däremot alltid gott. Sen kanske jag kunde haft i lite mer örtkryddor.
Hatfaktor: 2 – Inte så jävla komplicerat. Det skulle väl vara det här satans tramset med att tappa mat på golvet hela tiden som drar upp hatfaktorn då.

rora-02

Extrajox till pulled whatever

Om man är lika smart som jag så gör man det man är bäst på själv och låter matindustrin stå för resten. Åtminstone om man inte har lust att stå hela jävla eftermiddagen i köket. Så köp en nästan-färdig klump pulled pork/beef/turkey och några hamburgerbröd, rota sen ihop lite schysst extrajox att ha till.

Ingredienser – cole slaw
Vitkål, kanske blev tre-fyra dl färdigrivet
1-2 morötter
1/2 rödlök
1 dl creme fraiche
0,5-1 dl majonnäs
1 msk vitvinsvinäger
1 msk dijonsenap
1 tsk socker
0,5 tsk salt eller mindre
1 krm svartpeppar
1 krm kajennpeppar

tillb 01

Gör så här – coleslaw
Hyvla vitkålen på tvären så det blir fina strimlor. Skitjobbigt, men sånt är livet.

tillb 02

Riv morötter på grovt rivjärn. Hyvla rödlök, också på tvären. Rör ihop med resten av ingredienserna. OBS! Det är jävligt ungefärliga mått i det här receptet. Egentligen ska man prova sig fram. En del gillar rödlök, andra hatar majonnäs, då får man anpassa sig.

tillb 03

Ingredienser – avokadosmojs
1 avokado
1 tsk sambal oelek
1 tsk oregano, torkad
1/2 msk paprikapulver
1 krm spiskummin
1 vitlöksklyfta

tillb 04

Gör så här – avokadosmojs
Gröp ur avokadoköttet och mosa aggressivt tills det inte längre rör sig. Blanda i resten. Hur du gör med vitlöksklyftan är upp till dig. Antingen gör du som jag och river på de där tulpanknoppsliknande grejerna som brukar finnas på rivjärnet och som man även kan riva citronskal på. Då får du finriven vitlök som ger god smak, samt hjärtinfarkt på grund av raseriutbrott över att minst 70% av den satans vitlöksklyftan stannar kvar på rivjärnet oavsett hur man petar och karvar med gaffel för att få loss det. Eller så tar du en gammal hederlig vitlökspress och pressar i vitlök i smojset. Valet är dit. Men välj med omsorg. Ditt liv kan hänga på det valet.

tillb 05

Ät ihop med pulled whatever, hamburgerbröd, plus lite vanlig förbannad gurka/tomat/sallad-blandning.

tillb 06

Smakfaktor: 4 – Har inte riktigt kommit till peak Cole Slaw än, men jag närmar mig.
Hatfaktor: 4 – Allt på grund av det där förrebannade rivjärnshelvetet.

Saken är fucking biff

Biffarnas kryddning skyller jag helt och hållet på nån mästerkock vid namn Sigrid Bárány som gjort nåt samarbete med Ica (det receptet kan du läsa här men jag ger mig fan på att du hellre läser mitt recept). Har du inte som jag odlat EGNA örtkryddor så köp nån industritillverkad plantusling i matbutiken, eller använd torkade. 1 msk färsk krydda motsvarar 1 tsk torkad, -ish.

Ingredienser – färsbiffar
500 g blandfärs (alltså hälften gris, hälften ko, det vill säga en Karlstad-bo som hockeyfolk säger, jag är oskyldig)
Knappt 1 dl havregryn
1 msk potatismjöl
1,5 dl mjölk
1/2 gul lök
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar
1 ägg
2 msk färsk oregano
2 msk färsk bladpersilja
3 blad färsk salvia
1 lagerblad
Vitlöksklyftor (jag hade 3 smala jävlar)
Smör till stekning

Ingredienser – ugnsrostade rotsaker:
10 halvsmå potatisar
1 liiiten kålrot
5 halvstora morötter (huvudsaken är att de är lite tjocka)
2-3 msk rybsolja (går bra med rapsolja eller nån annan satans olja)
3-4 små kvistar färsk timjan
Ett par ringlar flytande honung
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar

biff 01

Sätt på ugnen. FÖRSLAGSVIS kollar du så att gradantalet är uppvridet till 200 grader och inte är kvar på 0, då blir det fan inga rotsaker rostade. Sen blandar du ihop havregryn, potatismjöl och mjölk i en skål där det får stå och svälla i 10 minuter minst.

Skölj och, om du nu är en sån där loser som inte kunnat gå ut i trädgården och dra upp morötter, kålrötter och potatis som JAG, skala rotsakerna (okej jag skalade kålroten för den var lite stygg i skalet ÄRU NÖJD NU). Skär dem i klyftor, kålrot och morot ska skäras lite tjockare än potatisarna så slipper de bli mosiga och brända i ändarna medan potatisen är perfa. Släng ner i en skål. Ringla över olja, rota runt med händerna så allt blir täckt av olja. Ringla på honung, dra bladen av timjankvistarna och släng i, salta, peppra. Rör om ordentligt. Lägg ut på en plåt, kanske med bakplåtspapper i botten om du vill slippa diska så förbannat efteråt.

biff 02

Hacka löken och fräs mjuk och genomskinlig i smör. Finhacka persilja, oregano och salvia. Tappa inte så jävla mycket persilja på golvet. Jag tappade bara en liten liten bit. Titta!

biff 03

Klafsa i färsen i havregrynsgeggan, i med ett ägg, krossat lagerblad, örtkryddor, salt, peppar och pressa i lite vitlök. Rör ihop ordentligt till nån sorts smet. Enligt alla kokböcker ever blir färsen seg om man håller på för länge. Aldrig varit med om. Jag är väl för bra, kan jag tänka.

biff 04

In med rotsakerna i ugnen i ungefär 20 minuter. Stek under tiden biffarna. Då hettar man upp smör i en stekpanna, låter värmen vara ganska hög men inte högst, ta en sked och gräv upp en rejäl klutt på kanske en deciliter och floffa ner i stekpannan, platta ut med stekspade tills den blir ett par centimeter tjock. Stek 2-3 minuter per sida eller tills biffarna är rejält jävla genomstekta – blandfärs innehåller gris, då måste köttet vara minst 70 grader för att alla äckliga salmonellabakterier (som garanterat finns där om du inte steker maten ordentligt) ska dö.

biff 05

Servera med fetaost eller nån annan opastöriserad sorts salladsost. På bilden Gretas Svarta från Stora Lunåns Gårdsmejeri (det står fetaost på hemsidan men eftersom den är gjord på komjölk så heter den salladsost på burken – skit samma, den är görgod ändå). Du behöver fan ingen sås. Behöver du sås har du lagat bort saftigheten och då får du skylla dig själv.

biff 06

Smakfaktor: 4 – Jävligt gott vart det. Kanske inte Michelinguide-nivå men ändå.
Hatfaktor: 3 – Det här med att göra biffar alltså… fy fan vilket jävla peckel*.

*Peckel = härjedalska för pillgöra. Tror jag.

Asiat-ish kyckling

Det växer lila sockerärter i min trädgård och idag bönade (haha såg ni haha böna-de) de om att få bli uppkäkade. Så jag tog de som var störst och verkade ätklara, ett gäng mangoldblad och lite trädgårdsportlak som jag också odlat helt jävla själv och fucking SVÄNGDE ihop en asiat-ish kycklinggryta.

Ingredienser:
1 låda kycklingfiléer, typ 700-900 g eller vad det  brukar vara
1 burk kokosmjölk
2-3 tsk röd currypasta
2-3 msk sweet chilisås
1 kycklingbuljongtärning
Röd och gul paprika
En näve sockerärter
1 liten gul lök
4 vitlöksklyftor
Mangold/bladspenat/pak choi/trädgårdsportlak i rimlig mängd (jag hade nog för lite)
0,5 tsk kaffirlimeblad (torkade, finns inte alls på kryddhyllan utan på främmande mat-hyllan)
Lite fisksås
Lite färsk thaibasilika
Kokosolja till stekning
Nudlar eller ris att käka till

asiat 01

Gör så här:
Förslagsvis låter du kycklingen halvtina, ifall du varit lika smart som jag och fryst in färsk kyckling. Annars, grattis, du behöver inte tina nån kyckling. Skär i strimlor i vilket fall. På en helt annan skärbräda med en helt annan kniv hackar du lök och skär paprika i bitar. Om du inte vet varför du ska skära kyckling och grönsaker på olika skärbrädor så googla på det innan du fortsätter, eller lev med eventuella konsekvenser.

Bryn kycklingen i lite kokosolja tillsammans med currypasta, lök och buljongtärning.  Gör inte som jag och ha i sockerärter redan nu, de blev lite väl mjuka.

asiat 02

Ha i paprika och sweet chilisås, och sockerärter ifall du inte gjorde som jag ändå din satans trotsåldring, pressa i vitlöken och häll i kokosmjölk. Låt det hela koka i 4 minuter -ish. Riv sönder mangold i småbitar, ta portlakblad av stjälkarna och ös i allt grönt i grytan. Jag tog inte stjälkarna på mangolden. Kanske skulle kunna göra det, whatever. Koka i 2 minuter till-ish. Dutta till sist i lite kaffirlimeblad, fisksås och thaibasilika, som du liksom jag så lägligt har odlat i kruka på altanen. Servera med nudlar, ris eller bara ändå.

asiat 03

Hatfaktor: 2 – Hade byggt upp rejält med ilska när jag klippte gräsmattan så det krävdes inte så mycket utbrott för att få det här att smaka bra.
Smakfaktor: 4 – Det här är helt enkelt jävligt gott. Går dessutom att byta ut kyckling mot kikärter eller quorn, samt kycklingbuljong till grönsaksbuljong och voila, en vegansk maträtt som du kan reta nån våga-vägra-vegomåndagsmuffare med.

Kanel-abominations

Så här ser en abomination ut i World of Warcraft, och det var ungefär såna jag bakade idag. Jag vet inte om det är hybris, dåligt minne eller ren och skär dumhet som får mig att försöka baka kanelbullar en gång per år, men vi kan väl säga så här att det finns en ANLEDNING till att jag inte bakar kanelbullar oftare. Läs vidare så får du se.

Ingredienser – deg:
1 pkt torrjäst
5 dl mjölk
150 g smör
1 dl vit baksirap
2 tsk hel kardemumma
14 dl vetemjöl eller kanske mer
1 tsk salt

Ingredienser – fyllning:
2 msk kanel
3/4 dl strösocker
100 g smör

Ingredienser – topping:
1 ägg
pärlsocker

Gör så här:
Blanda ihop mjöl och torrjäst och låt det stå i 10 minuter. Ja inte fan vet jag varför men det stod så på jästpåsen. Som för övrig var för matbrödsdegar med mindre än en halv dl socker i. Det gav jag fullständigt fan i (för jag orkade inte åka och köpa jäst för söta degar, spela roll). Stöt kardemumma i mortel, kanske tillsammans med en sockerbit (tror det har nåt att göra med att det mals bättre?). Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken och sirap. Värm till 37 grader, varken mer eller mindre för då exploderar hela skiten I tell you.

Sätt i degkrokar i en elvisp, förslagsvis på rätt ställe annars trillar de ur (åtminstone på min, som gör skillnad på krokar och vispar av nån jämrans anledning). Dra igång på lägsta hastighet och kör i mjölblandningen medan du häller i mjölkblasket. Kör på lägsta hastighet i 2-3 minuter, öka till… kanske högsta hastighet, det lär inte gå så fort ändå, häll i saltet och kör i ytterligare 2-3 minuter.

Lägg på plastfolie, bädda in i bakhanddukar/kökshanddukar och ställ till exempel på spisen med tänd fläktlampa. Ställ bara inte skålen på plattan som du värmt mjölkblask på, dumfan. Låt degen jäsa i 30 minuter. Sätt under tiden ugnen på 225 grader.

Nu borde degen ha blivit bra mycket större, och har den inte det, tja, tough luck. Det är också nu, när degen ska ”stjälpas upp på mjölat bakbord” och knådas och sen kavlas ut som jag brukar träda in ett rödglödgande rosenrasande tillstånd. FANIHELVETESFÖRBANNADEDEGJÄVEL kladdar fast på tamejfan allting, fingrar, degskrapor, slickepottar, skål, det mjölade bordet AAARGGGHHHH!!! Ut med massor av mjöl i botten, på med massor av mjöl och TRYCK ut degjäveln för det går förbanne mig inte att kavla. ”Men ha i mer mjöl från början då pucko” kanske du tänker men vadihelvete då  blir det ju så torrt och smaklöst att jag lika gärna kunde käka sågspån för fan.

kanel 01

Ta ett djupt andetag, nu när degen till sist antagit någon sorts rektangulär form på bordet. Skär smöret till fyllningen i småbitar, på med kanel och socker, kör i mikron tills smöret börjar smälta. Rör ihop ordentligt och kleta ut ovanpå degen. I många recept står det ”bred ut smöret på degen, strö över kanel och socker” och jag säger bara gör det INTE för då går degjäveln dessutom sönder och du kommer att spränga en kroppspulsåder.

kanel 02

Rulla ihop degen från långsidan. Det här var alltså så förbannat kladdigt att jag fick använda degskrapan för att få ihop skiten. Skär i lagom stora bullbitar, beroende på om du vill ha stora eller små vanskapelser (mina blev väl en 3-4 cm tjocka). När jag började skära insåg jag att jag skulle ha gjort 2 stycken degrektanglar och inte bara en, eftersom bullarna blev misstänkt enorma, men vafan tänkte jag, ska’re va så ska’re va, nu är det dessutom försent att ångra sig. Jag hade inget  bullpapper heller så jag la dem på bakplåtspapper. Lägg nu handdukar över bullarna och låt dem stå och jäsa 30 minuter till.

kanel 03

Vispa ihop ett ägg och pensla bullarna med det när de är färdigjästa. Strö över pärlsocker. Paketet jag hade spred ut sockret typ överallt förutom på bullarna, samt i en koncentrerad hög i mitten. Så du kan ju prova nåt annat sätt om du vill ha perfekt spridning. In i ugn med fanskapen i 8-10 minuter. Passa dig jävligt noga när du öppnar ugnsluckan, för gaserna av bränt socker och skit svider utav bara helvete i ögonen kan jag upplysa om.

kanel 04

Hatfaktor: 5 – Om du tycker att jag svär mycket i det här inlägget så skulle du ha hört mig vid köksbordet.
Smakfaktor: 5 – De smakade ungefär sådär ljuvligt som jag hade tänkt att de skulle smaka, alltså ungefär sådär som det doftar.

Kycklingkluttar med diverse grönsaker

Couscous är gjort av vete och följer därmed Murphys lag om pasta – oavsett hur lite man gör så blir det för mycket. Därför hade vi cirka ett ton couscous över sen igår, och utifrån det började sågspånet i min hjärna röra på sig. I frysen fanns kycklingfärs. Mesigare får man leta efter. Men om kan kryddar det som en falafel…?

Ingredienser – diverse grönsaker
1 röd paprika
Några blad vitkål
1 broccoli
Lite soja

Ingredienser – kycklingkluttar
0,75 dl havregryn
1 msk potatismjöl
1,5 dl vatten
1 liten gul lök
1 ägg
Lite salt
Lite svartpeppar
Kanske en tesked vardera av spiskummin, paprikapulver, chilipeppar
Vitlöksklyftor (jag hade 3 st, men SOMLIGA tycker ju att det är åt helvete för lite. Till er har jag bara en sak att säga. MAN FÅR FAKTISKT ta fler vitlöksklyftor i det här landet.)
0,5 dl hackad eller klippt färsk persilja (eller, om du nu inte är proffs som jag och odlar själv i trädgården, motsvarande mängd fryst eller från köpt kruka)
Olja att steka i

Gör så här
Rör ihop havregryn, potatismjöl och vatten i nån sorts bunke. Låt det stå och svälla i 10 minuter.

kluttar 01

Under tiden grynen sväller – hacka löken. Fräs i olja tills den blir mjuk och lite genomskinlig. Förslagsvis inte bränd. Häll över i nån liten skål så länge.

Brutalskär grönsaker i munsbitar. Hetta upp en stekpanna till medelstark värme. Skyffla runt grönsakerna i olja i kanske fem minuter eller så, så att de börjar vekna lite lagom. Häll upp i en skål, dutta över lite soja och ställ åt sidan under lock så länge.

kluttar 02

När tio minuter, förmodligen bra mycket längre, har gått – blanda i ägg, stekt lök, salt och kryddor i havregrynsröran, pressa i vitlöksklyftor, och rör i själva färsen. Ha stekpannan på medelstark värme. I med olja. Passa dig jävligt noga, olja stänker och det är hett som i Domedagsberget. Klutta ut färsen och platta till. Det går nämligen inte att rulla den här smetjäveln.

kluttar 03

Stek ungefär 2-3 minuter på varje sida, beroende på hur tjocka du gjort dem. Eftersom det är kyclingfärs lär du vara förbannat noga med att de är genomstekta, annars blir inte dina matgäster så himla glada när de kommer hem med salmonella.

kluttar 04

Värm couscousen som du hade över (eller koka ny då) och ät. Nej, det blir inte torrt. Och tycker du att det är för torrt så får du på egen risk paja en god maträtt med vad du nu vill ha som blötgörare.

kluttar 05

Hatfaktor: 3 – Halvfryst färs i vanlig jävla ordning, orullbar i färdigblandad form, men tämligen medgörlig i stekpannan.
Smakfaktor: 4 – Över förväntan, må jag säga. Man kan ha i ännu mer kryddor i färsen, det gör knappast nåt.