Februari är en fantastisk månad såtillvida att jag fyller år då, men det är en jävla skitmånad rent ekonomiskt för somliga. Till exempel mig. Så nu vart det nån sorts skåpmat på kyl- och torrvaror som det råkades has hemma. Goddamn, vilken jävla knätrollare man är, va.
Ingredienser:
4 medelstora potatisar (medelstor är alltså som… ja alltså… runt 100 g? plus minus 27 g)
1 stor gul lök
3-4 vitlöksklyftor (den vitlök jag hittade svårt sargad på diskbänken hade både stora och små klyftor, ingen EU-standardisering där inte, jävla anarkist)
1 rågad tesked (alltså riktig tesked, inte en sån där matlagnings-tsk i sliten fabriksplast) röd currypasta
2 dl röda linser (torkade; går i och för sig att använda färdigkokta på burk också men då har jag inte den blekaste om hur mycket, en burkjävel eller nåt?)
1 förpackning krossade tomater (nånstans kring 400 g alltså)
1 burk kokosgrädde (4 dl, kokosmjölk funkar säkert också men jag garanterar inga resultat)
Lite torkad koriander (lite = inte fan vet jag, då hade jag väl skrivit exakt mått eller hur? men kanske nästan en tsk kanske)
2-3 msk kokosolja att steka i (låt dig inte luras av ordet ”olja” här; kokosolja är kokosfett där konsistensen beror på förvaringstemperatur – kylskåpskall = irriterande hård, skafferisval = hanterbar, rumstempererad = som smör som nån jävel lämnat framme hela förmiddagen)
Salt, en halv tsk eller nåt, beroende på hur härdad din tunga är
OBS! På bilden syns ett paket röd quinoa. Planen var att ha i det också, men eftersom quinoa ska kokas i 20 minuter och linser + potatis bara 10 och jag redan hade börjat fräsa potatis och lök så förpassade jag det paketet tillbaka till skåpet. Lärdom: Kolla för fan koktider innan du börjar.
Gör så här:
Skala potatisen. Om du har tur lyckas du lägga de skalade och sköljda potatisarna på en skärbräda direkt, utan att passera golvet.
Tärna potatisen, hacka lök proportionerligt till storleken (eller hur fan du vill, huvudsaken är att skiten blir hackad). För övrigt borde det odlas fram en symmetrisk vitlök, blir fan nipprig på den där jävla droppformen som är helt omöjlig att få ut liksidiga kuber ur utan spill.
Jomen visst for det en lökbit på golvet också, trots att jag använde stooora skärbrädan när jag hackade. Mm, skratta på du.
Hetta upp kokosolja i förslagsvis en eminent gjutjärnsgryta. Eller nån rostfri b-gryta. I med potatis- och lökhack.
Tyckte du att lökbit på golvet var kul förresten? Då skulle du ha varit med när jag hällde typ hälften av allt hack på spisen istället för i grytan bara för att den stooora skärbrädan var alldeles åt helvete för stor.
Fräs lök och potatis på 10/12-värme (eller 5/6 beroende på spis) i… ja, så länge som det tar för lök att bli lite genomskinlig och potatisen bli lite mjuk i kanterna? Fem minuter kanske?
Under tiden sköljer du linserna, om du använder torkade. Eller, du lär väl skölja färdigkokta också för att få bort slemmet de ligger i.
Håll för bövelen koll på fräset i grytan bara, potatis fullkomligt suger i sig fett och spottar ur sig stärkelse och bränner fast och har sig så fort den tror att man inte ser. Rör om lite hela tiden, alltså. Det kommer i och för sig att bränna fast en del ändå. Men kanske inte allt.
Klutta i röd currypasta, krossade tomater och kokosgrädde. Ifall du får upp kokosgräddeburken, det vill säga. På min lossnade ringen. Förstås. FML.
Så jag fick bända upp locket med trägaffeln. Tänkte ta direkt med fingrarna först, men kom ihåg att sist jag hade närkontakt med ett konservburkslock, om än ofrivilligt den gången, så fick jag gå med plåster på tummen en vecka.
Jo. När jag skrapade ur kokosgrädden (den här ekologiska från Kung Markatta har inget stabiliseringsmedel, vilket i sig är schysst, så den skiktar sig, vilket är mindre schysst – först får man karva sig genom ett lager stelt fett, sen forsar all kokosvätska ur och stänker) så lossnade förstås lockhelvetet helt. Och landade lite nonchalant i grytan. Jag blir vansinnig.
Häll i linserna, om du använder torkade. Om du använder konserverade får du vackert vänta en stund. Rör ihop allt ordentligt, salta lite lagom, och sänk värmen till hälften. Hälften av maxvärme alltså, inte hälften av vad plattan nyss stod på. Jävla snille.
Koka, helst under lock, i 10 minuter. Nånstans runt 8 minuter får väl du som använder burklinser röra ner dem i grytan så de blir varma.
Nån gång under tiden har du i torkad koriander. Jag hade inte så himla mycket för jag kom inte riktigt ihåg om torkad koriander smakar gott i mat eller inte, och om det smakar som det luktar (det vill säga rätt gott, och som om det skulle kunna passa med den här rätten) eller nåt helt annat.
Kolla potatisen med nån sorts provsticka eller tändsticka eller ta upp en bit och provbit HUVUDSAKEN är att den är genomkokt.
Slafsa upp på djuptallrik. Ät med sked.
Hatfaktor: 4 – Jag har inte lagat mycket riktig mat det senaste året, och nu fick jag för mig att både improvisera ihop nåt nyttigt OCH blogga om det, och så var jag hungrig vilket innebär skakiga händer, så vafan trodde jag liksom.
Smakfaktor: 3 – Helt okej, för att vara februaribudgetkäk. Kanske inte uppvärmningsmaterial till dagen efter, men definitivt en schysst middag. Ganska trökig färg dock, och en liksom outdated look överlag. Som Trumps frisyr ungefär.